Men åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååh.
Varför varför varför varför varför envisas du med finnas kvar i mitt liv?
Vad är det? Vad vill du? Är det känslor? Känner du skuld? Känner du tomhet och vill ha någon att dela livet med? Vill du bara veta hur jag mår? Eller är jag kanske bara ännu ett streck i stammen på Facebook-trädet?
Du hade verkligen din chans. Oj, vilken chans du hade.
OCH JAG SA!
Jag SA hur det skulle bli.
Jag SA hur du skulle känna.
Jag sa ALLT som var sant som du inte ville veta av. Det var så lätt för dig att fly, och nu, nu, kanske du ångrar dig. Men det är så himla för sent.
Du hade verkligen din chans. Oj, vilken chans du hade.
OCH JAG SA!
Jag SA hur det skulle bli.
Jag SA hur du skulle känna.
Jag sa ALLT som var sant som du inte ville veta av. Det var så lätt för dig att fly, och nu, nu, kanske du ångrar dig. Men det är så himla för sent.
-
Du hade sönder mig och, sjukt nog, är jag fortfarande inte hel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar