tänkte bara skriva en sak

Idag vaknade jag med ilska.
Med en aggressivt brinnande eld som får mitt hjärta att bulta så hårt och mig att aldrig vilja sluta kämpa.

Att vi engagerar oss har inte att göra med ytterligare några spänn i plånboken, eller rätten att köpa sin egen bostad.
 

Det handlar om rätten till ett drägligt liv.

Det handlar om att ha råd och möjlighet att kunna bo över huvud taget.

Det handlar om att kunna stanna hemma från jobbet, utan att behöva oroa sig över att förlora det, när du själv eller ditt barn är sjukt.

Det handlar om de som måste fly från sina hemland för att deras åsikter, religion eller sexuella läggning har satt ett pris på deras huvud, och måste leva med skyddat identitet och kanske aldrig kan återvända.

Det handlar om att kvinnan som är mer, eller lika, kompetent ska ha lika stor chans att få jobbet som de lika kvalificerade män som söker det, och att hon inte ska bli trakasserad av kollegor om hon får det.

Det handlar om att ens sjuka mamma, pappa, syster eller bror ska kunna få den vård de behöver, så länge de behöver utan att känna sig oroliga över att pengarna ska ta slut och att dom inte ska kunna köpa varken medicin, kläder eller mat.

Det handlar om att barn och unga ska få gå i en skola som, inte bara är fri från reklam och ensidig bristfällig kunskap, utan där lärarna är kompetenta och kan sätta rätt omdöme på eleverna utan att behöva bry sig om de med vinstintresse som kan plocka ut mer pengar ju >>bättre<< det går för skolan.

Det handlar om valfrihet för ALLA. 

Inte bara för de som redan har en välfylld plånbok eller är rika nog att låna.