Som att vandra i ett evigt töcken
Man tror ju aldrig att man ska komma ur det
Jag undrar om jag varit så uppmärksam på alla andra att jag glömt begrunda mitt eget beteende. För helt plötsligt har det slagit till. Utan att jag egentligen märkt något. Eller att jag egentligen vet vad det beror på.
"Gradually, then suddenly"
OMG LOL (du hade sagt det)
Jag vet nu.
Jag känner inte igen mig själv.
Jag är svag.
Jag har inget självförtroende.
Jag känner att jag måste sparka nedåt.
Jag har inget jävlar anamma.
Dags att börja jobba igen då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar