idag var jag och grät ut mitt inre igen
tur att jag hade sån tur med vem jag hamnade hos
när man inte gör annat än att döma sig själv och tänka på hur knäpp man är så är det skönt att träffa någon som inte gör det, utan typ säger att det är normalt
eller ja, helst säger hon ju inte att det är normalt, utan att alla är skumma
nu börjar en ny resa
eller ja
en längre
den första var mest för att jag inte skulle dö
nu är det dags att börja lösa grejer
det kommer antagligen bli jävligt mycket jobbigare och typ vara som att bestiga 1273647 berg och simma 628 km
men orka vara cp
det är inte som att jag har nåt bättre för mig
Det är sjukt svårt att våga vara CP, särskilt hos psykologen. Man måste ju alltid vara smartare än psykologen.
SvaraRaderaMan kanske skulle prova primalterapi. Embrace your madness and kill it, liksom. Eller inte.
Keep up the good work.
Alltså - jag hoppade över ett tankesteg där: för
SvaraRaderaatt kunna sluta vara cp måste man ju våga acceptera
att man är det först. Och berätta om det så att någon kan tala om för en att man inte är så mycket mer cp än alla andra när allt kommer kring.