Kneppis

Jag försöker att inte få mindervärdeskomplex.
Men det är fruktansvärt svårt.

Jag önskar att jag var som vanligt.
Det kanske jag är. How would I know.

Jag gör precis som vanligt.
Fast det har blivit lite bättre.
Bara fortsätter som jag alltid gjort.
Fast det har blivit mycket bättre.

Jag märker ju vad jag pysslar med.
Samma väg, samma mönster.
Men det har ju inte bara varit jag.
Det har ju varit du också.

Vi har gjort det tillsammans.
Båda.
Om det inte är så att jag är desillusionerad.
Men så illa är det inte.
Det vet jag faktiskt.
Tror jag.