att när man känner saker är det svårt att okänna dom.
man kan liksom inte bara trycka undan det.
känslorna är där dom är, och dom är svåra att bortse från, för att inte säga omöjliga.
eller så kanske det är så att man ska trycka undan det?
man kanske inte ska känna allt.
det kanske inte är så viktigt.
man kanske ska finna sig i situationen och vara glad och bara inte tänka på det.
eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar