Stress

Nu börjar det igen.

Jag är inte redo. Inte det minsta.

Får lätt panik bara jag tänker på att jag måste gå upp på morgonen och släpa mig till pendeltåget.

Jag är lite orolig för hur jag kommer reagera på att komma tillbaka.

Det slutade ju inte direkt så himla bra.

Jag känner fortfarande samma stress.

Samma press.

Och det tillsammans med en massa annan skit gör att jag blir koko.

Vill mest gömma mig för allt.