aldrig okej någonsin

knappt
bär benen mig
försöker jag springa
snubblar jag på snörena
från min växande ilska

jag frustar
tänker
vem är det som är ett djur nu

känner mig för dum
kanske för ful
mest dum
korkad
inte nog smart

hittar på
det du kallar ursäkter
för att sväva iväg
i ilskan som blir helium i hjärnan

innan jag ens tryckt logga in
hade jag glömt allt jag tänkt skriva

jag vet inte varför jag blir så arg
jag vill nog inte bli lurad
igen
jag kanske inte tycker det är okej den här gången
heller

jag kanske bara är i dentidenimånan då allt gör ont
blir större
mer kletigt

desperata försök att vara kompetent
nog
för att duga åt dig
slutar oftast i mörkermaror
som jag inte orkar med.