Men ååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååh.
Jag känner mig så jävla dum! Så himla korkaaaad.
Min hjärna har fått så mycket stryk.
Ätstörningsjäveln. Kärleksgisslet. Jobbet. Vänskapsskiten.Terapin.
Den där kognitiva förmågan som var så jävla vass för inte så längesen är sjukt slö nuförtiden.
Jag har ingen ork till något.
Inte ens till att tänka.
Jag dricker knappt längre, alls. Inte ens en (1) öl. För jag klarar det inte.
Jag är helt efterbliven efteråt.
Jag behöver rehab.
Jag behöver ett liv och lugn.
LUUUUUGN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar