Jag vinklar persiennerna för att släppa in ljuset men allt där ute är suddiga figurer och dova skratt.
På låtsas dunkar jag huvudet i väggen, för att jag vet att verkligheten gör ont. I verkligheten tuggar jag sönder mina fingrar och fradgar som en annan hund. Eller spiller kaffe och fläckar världens varenda tröja.
"Säg ja till livet!", skriker ni hysteriskt skrattande och gestikulerar åt mitt håll. "Säg ja till döden", tänker jag och flackar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar