Det jag borde glömt för längesen hänger kvar och förvirrar
Allt nytt läggs på hög och tyngden gör det svårt att andas
Jag känner mig sviken
Igen och igen av de jag mest borde kunna lita på och vända mig till
Ni observerar, kontrollerar
Men reagerar först när ni missförstår och det gör ont
För er
Jag känner mig som ett barn igen
Med monster under sängen
Vill helst inte veta utan hoppar långt från kanten för att slippa se
Att ni faktiskt ligger där
Inuti är sorgen störst
Och jag orkar inte med er
Published with Blogger-droid v1.7.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar