"It sounds like my house"... etc..
Ska jag behöva tio år av skitjävla samtalsterapi för att bli normal?!
Pallar inte. Anade att jag kunde känna så i framtiden. KBT var ju grymt men känns på ett sätt som att sätta plåster på ett jävligt infekterat sår.
Plus att det där med att släppa och gå vidare inte *riktigt* är min grej..
Tror alltid att det är bra men så kommer nån skit med förväntningar och besvikelse som får allt att blossa upp igen.
Kan inte fly mer. Jag har redan flytt.. dock att det ej var... tillräckligt långt.
Jag vill bara ha en otvungen relation till er. En glad och energigivande eller bara noll, neutral. Utan all jävla drama som ni alltid kommer dragandes med. Vad är problemet egentligen? Hur svårt kan det vara att *inte* hetsa?
"Vi har ju inte pratat så mycket om sånt men.." säg vad fan vi pratat mycket om. Har vi pratat om nåt alls?
Published with Blogger-droid v1.7.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar