Kändes som att det var jag som satt på tronen för en gångs skull.
Nu sitter jag bara här. Känner mig smutsig och trasig.
Läser långsamt, inlevelsefullt
Som alla andra poeter.
Gråter ögonen ur mig så fort jag öppnar dom så jag orkar inte.
Blundar och slår i allt till höger och vänster.
Vill slå dig för det är det enda som känns rimligt när jag inte ens får en kram
-
Man får inte längre
Man får ingenting
Har inte rätt till något
För allt är tydligen för sent
Trodde jag skulle känna mig fri nu
Känner mig mer fast än någonsin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar