Det är ett dunkelt liv du valt att sänka dig över, sol
Hit når inga ögonstenar
Här finns ingen ro
Det slitna planket vittnar
"Barnen skär sig", sa hon
"Dom skär sig i munnarna och river sönder sina kläder"
Vad ger min bekymrade klagan, mitt jakande nickande lismande grin
barnen med trasiga munnar
Jag skäms och fjättrar mig vid minnet av hur jag aldrig var där ni är
vid att det inte var jag som tog beslut och skrev under
det första steget mot er bortglömda död
Hur skulle jag ha mött er
och era misstroende trötta brinnande ögon
Vad har ni att förlora
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar