Förnimmelser, fragment som grusas när jag rör dom. Bränner fingertoppar och minnestrådar så jag lämnar dom där, minnena. Den obeskrivliga längtan jag känner som knappast är hel - än
Du sa ordet och jag sögs in i något parallellt, för fint, och tror du redan var där. Snuddade ett troligt scenario och jag ville bara springa men en suck och ditt lugnande, skälvande, kippande andetag och vi slutade aldrig gå
Och du får forma mig och komma närmast som ingen annan och jag kan lägga hela mig i dina svala händer. Fast jag var bestämd och klar och inte skulle rusa, men så rusar jag inte heller
Länge ska vi gå och vad är väl tid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar