Välkommen hem igen, svarade jag och blinkade förskräckt. Tårarna föll men jag lyckades fånga dem innan han märkte. Kunde omöjligt kväva den krystade sucken från kippandet efter något att fylla lungorna med. Något annat än den kletiga massa han drog med sig in. Jag stod förstenad och hoppades att min otacksamma gest och tanke gått obemärkt förbi. Hann precis pusta ut innan svinet slog mig över näsryggen tills det svartnade, och knäckte mina revben ett efter ett mumlandes att det varit lättare om jag inte varit så förbannat tjock. Men inte tillräckligt tjock för att lämna mig ifred. När han spottat i näven och gjort det han ville välte han alla pannor och susade ut lika fort som han kom.
Jag brände hål på huden för att glömma. Men en trasig kropp och det svullna ansiktet skvallrade högre än något som var mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar