tänkte bara skriva en sak

(Jag tänker att jag borde stått själv. Ensam, för jag klarade mig fint. Jag var stark och samlad och hade vänner och intressen. Det är så jobbigt med relationer och att förhålla sig och det ställer livet på sin spets. Sen kom du och sa att det faktiskt är det som är livet. Och hur mycket jag än hatar att du har rätt måste jag konfronteras med det. Att jag inte vågar offra något. Att allt utanför bubblan skrämmer mig så pass att jag avfärdar det. Att ingen får komma nära. Att jag har blivit rädd för att leva.)