Förutom att jag är lite skakig och yr, och första dagarna var hetsig och humörsvajig, mår jag så mycket bättre nu.
Stressen är hanterbar. Jag blir ledsen men inte oerhört sorgsen, svart och hopplös.
Den irrationella ångesten lyser än så länge med sin frånvaro.
Jag vet inte om jag blir glad på riktigt än. Det känns i alla fall som att någon hjälper mig bära den tunga, blöta filten.
Framför allt känner jag att jag kan tänka.
Jag hittar ord och meningar och ser samband igen.
Fy fan vad skönt det är, trodde jag hade blivit dum nämligen(!).
Kan det vara så att medicinen redan börjat verka?
Jag trodde nog att det skulle ta ett tag. Sex till åtta veckor.
Men läser att den kan börja verka redan efter en vecka.
Kanske är det bara den initiala euforin som folk pratar om (har förvisso ej varit euforisk, men men)?
Att jag kan tänka är det bästa och det jag mest av allt önskade mig.
Tankarna rusar inte iväg när jag försöker greppa dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar