Man minns hudens doft och mjukhet.
Elektriciteten när fingertopparna mjukt nuddar det sammetslena bröstet - axel - hals. Upp för nacken och genom håret så han ryser och drar efter luft. Andedräkten, läppar och tunga som likväl kunde tillhört dig, för exakt så bra känner du dem. Hur skägget sticks tills du vant dig igen.
Man minns och man saknar och gråter och grämer och man glömmer all hud som smekts av de andras händer. All den som finns kvar. Att man ömsar och börjar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar