Reflektioner...

Jag blir så ledsen när personer tror jag är elak eller vill dem illa. När de missförstår mina åsikter eller intentioner.

Att diskutera med folk som har jobbiga erfarenheter är ibland som att försöka närma sig en slagen vildkatt. Men tänker att det måste vara mer än bara den specifika erfarenheten som får dem att reagera på det viset. Ett personlighetsdrag. Som driver dem till att slå först, hårdast, förebyggande. Men kanske blir det så när man gång på gång svikits av människor och samhälle. Fast alla blir inte så. Så det måste vara i kombination med personlighet. Ett fruktansvärt agg. Försvarsmurar och -reflexer.

Det har ju jag med. Men inte i denna typ av diskussioner, med en likasinnad. Men när en vill förstå och den andra bara säga att den tycker man har fel och göra diverse påhopp.. då är det svårt.

Denna tönt tycker iaf det viktigaste som finns är att vara snäll. Tror det föder snällhet och ger ett bättre samhälle.