Kanske darrar jag mer än innan.

I spegeln ser jag flammig och bleknande hud över armar och axlar och revben och hinner känna mig lugn en stund innan du viskar att låren ligger alltför nära

"Sitt inte så mycket, stå istället. Gå!", meddelar du prompt när jag lägger mig i soffan men jag orkar inte bry mig fast du upprepar orden gång på gång som tjatigt mantra
"Jag struntar i dig", tänker jag tills tallriken står där och jag nog ser vad du gjort
Känner ögonen bränna men sväljer förteget och andas först när du lämnat rummet

Jag synar mig själv på telefonens skärm
Noterar de fjuniga hår som i motljus ger ansiktet en mjuk och förlåtande aura
Stryker fingertoppar över kindben och käke och passerar snabbt ögonens mörka ringar

Möter din blick och håller kvar den
Du smeker min hud och jag ler och låter dig stanna