Jag blir lite orolig ibland att jag inte ska vara häftig nog. Känner mig så lugn och trygg och tråkig och intetsägande. Har alltid kontroll. Spårar aldrig ur. Är det därför jag inte har några riktigt nära vänner, förutom de jag känt länge?
Jag känner att jag hela tiden måste prestera något. Ett skämt.. eller typ en åsikt, ett smart resonemang. Eller vara medlaren. Det sociala limmet. Trevligheten.
Men jag har aldrig varit ytterligheten. Jag är ju sån här. Lugn. Och nu någorlunda trygg. Hur sexigt är det?
Jag tror iofs att folk älskar att älskas av mig. För jag ger dem allt.
Men om de tröttnar och tar mig för givet? Ja, det är ju något jag får jobba med..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar