Kollar på gamla bilder och tjejer som dreglar och önskar sig närmast och känner lungorna krympa och käkarna krampa och ilskan växa och det svarta ta över. Men:
Inser då att han är min.
Och att jag är hans.
Och att jag litar på honom som ingen annan.
Han är min älskling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar